Nu har jag läst min första E-bok: Flätan av Laetitia Colombani. Det gick ju oväntat bra att läsa på mobilen tycker jag, väldigt smidigt på tunnelbanan. Tack så mycket Sekwa förlag för att jag fick läsa Flätan!
Ibland behöver man kanske inte skriva så mycket och jag är inte riktigt en läsare som analyserar så mycket, jag bara läser och njuter.
Men om vi ska prata om Flätan då! Sååå himla fin! Den handlar om tre kvinnor i helt olika delar av världen, tre helt olika berättelser. Vi får träffa Guilia, Sarah och Smita. De känner inte varandra och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att inte spoila något.
I början är det liksom bara tre olika berättelser och man förstår ju att på något sätt ska de här gå ihop så att de hör tre möts. För mig så är det en rätt vanlig bok på något sätt, men...
-Alltså, när jag kliver av tunnelbanan i Gullmarsplan och är på de sista sidorna! Får världens gråtklumpexplosion! Och det är inte ens för att det är något sorgligt, utan allt är ju egentligen bra! Men slutet blev ju så magiskt på något sätt, väldigt fint!
-Alltså, när jag kliver av tunnelbanan i Gullmarsplan och är på de sista sidorna! Får världens gråtklumpexplosion! Och det är inte ens för att det är något sorgligt, utan allt är ju egentligen bra! Men slutet blev ju så magiskt på något sätt, väldigt fint!
Kommentarer
Skicka en kommentar