Brukar ni fundera över hur världen kommer att se ut om 10 år eller om 100 år? Det kan ju vara lite abstrakt att tänka på, men vi behöver nog fundera lite över allt vi gör och hur det kommer att påverkar våra barn och barnbarns framtid.
Jag har precis läst Hotet av Mats Söderlund, som jag tror mig kunna gissa utspelar sig efter år 2100 eller framåt? Just det där tycker jag är lite svårt att få grepp om, men känner inte att jag behöver veta exakt.
Det är iallafall en överdigitaliserad och klimathotad framtid, där vädret verkar vara kallt för det mesta och man är ständigt uppkopplad och liksom kan se och uppleva allt precis när saker händer, väldigt sådär högteknologiskt, så att iallafall jag ibland har lite svårt att föreställa mig hur allt går till.
Vi får följa familjen Eriksson: Jenny och syskonen David & Wilma och deras mamma Gaupa. I början av boken är det en tillbakablick till när Jenny är 11 år, då hon är ute på en fjällvandring med sin pappa. De blir attackerade och pappan försvinner spårlöst. Sedan fortsätter boken ett par år framåt i tiden. De är fortfarande oklart vad som egentligen hände den där dagen, vart tog pappa vägen? Lever han? Det börjar gå upp för Jenny att det som hände har stor betydelse för vad som händer i deras värld hemma i Skelleftehamn idag. Alla syskonen upplever märkliga saker med sig själva och det uppdagas att de är av en annorlunda sort än deras vänner. Men vad är det de är egentligen?
Mamma Gaupa är klimatminister och FN-ledamot och i boken beger hon sig till Hong-Kong för att försöka komma överrens med övriga världen om hur vattnet ska fördelas över världen.
Det finns företag som vill köpa upp och privatisera och de som fredligt vill att vattnet ska fördelas så att alla får sin beskärda del. I Bottenviken finns den sista stora färskvattenreserven, som Sverige var med och byggde och därför har de en ledande roll i världen när det gäller vattnet.
Jag gillar boken, i början tycker jag att den är rätt rörig. Det är lite svårt att komma in i allt, det är många olika namn på personer & ställen och en massa teknik som jag inte hänger med i och i slutet kan jag fortfarande inte riktigt komma ihåg vad den där "skurken" heter, Agalipok? Eller hur var det nu? Känner igen mig i Wilma som typ säger fel hela tiden. Ofta får jag gå tillbaka för att jag inte läst så uppmärksamt och missat något, så på något sätt är det rätt mycket information att ta till sig hela tiden. Jag har förmodligen missat en hel del, så om något ovan är felaktigt beror det på det. Jag kan lätt tappa bort mig när det blir för politiskt eller för tekniskt och det är väldigt mycket sådant i boken.
Jag tycker att det är ett rätt tänkbart världssenario som utspelar sig i boken. Den är inte helt overklig, även om en del är ”overkligt”, men vad vet jag egentligen? Tänker ibland att det nog är norrut som jag bör bege mig nån gång i framtiden, att det skulle kännas säkrare där än i södra Sverige/Europa.
Jag tycker så himla mycket om att David & Wilma älskar att läsa pappersböcker och att det refereras till verk och saker som händer i vår tid som har betydelse för deras tid. Lite som att det finns hopp om att vi inte gör allt onödigt, förutom att vi bla skräpar ner och det såklart påverkar framtiden till det negativa.
Jag ser fram emot att läsa fortsättningen och tänker då att jag nog kommer att behöva läsa om Hotet, för att ta igen och kanske få lite aha-det-var-så-känsla.
Tack till Raben&Sjögren för att jag fick möjligheten att läsa och recensera boken!
Jag har precis läst Hotet av Mats Söderlund, som jag tror mig kunna gissa utspelar sig efter år 2100 eller framåt? Just det där tycker jag är lite svårt att få grepp om, men känner inte att jag behöver veta exakt.
Det är iallafall en överdigitaliserad och klimathotad framtid, där vädret verkar vara kallt för det mesta och man är ständigt uppkopplad och liksom kan se och uppleva allt precis när saker händer, väldigt sådär högteknologiskt, så att iallafall jag ibland har lite svårt att föreställa mig hur allt går till.
Vi får följa familjen Eriksson: Jenny och syskonen David & Wilma och deras mamma Gaupa. I början av boken är det en tillbakablick till när Jenny är 11 år, då hon är ute på en fjällvandring med sin pappa. De blir attackerade och pappan försvinner spårlöst. Sedan fortsätter boken ett par år framåt i tiden. De är fortfarande oklart vad som egentligen hände den där dagen, vart tog pappa vägen? Lever han? Det börjar gå upp för Jenny att det som hände har stor betydelse för vad som händer i deras värld hemma i Skelleftehamn idag. Alla syskonen upplever märkliga saker med sig själva och det uppdagas att de är av en annorlunda sort än deras vänner. Men vad är det de är egentligen?
Mamma Gaupa är klimatminister och FN-ledamot och i boken beger hon sig till Hong-Kong för att försöka komma överrens med övriga världen om hur vattnet ska fördelas över världen.
Det finns företag som vill köpa upp och privatisera och de som fredligt vill att vattnet ska fördelas så att alla får sin beskärda del. I Bottenviken finns den sista stora färskvattenreserven, som Sverige var med och byggde och därför har de en ledande roll i världen när det gäller vattnet.
Jag gillar boken, i början tycker jag att den är rätt rörig. Det är lite svårt att komma in i allt, det är många olika namn på personer & ställen och en massa teknik som jag inte hänger med i och i slutet kan jag fortfarande inte riktigt komma ihåg vad den där "skurken" heter, Agalipok? Eller hur var det nu? Känner igen mig i Wilma som typ säger fel hela tiden. Ofta får jag gå tillbaka för att jag inte läst så uppmärksamt och missat något, så på något sätt är det rätt mycket information att ta till sig hela tiden. Jag har förmodligen missat en hel del, så om något ovan är felaktigt beror det på det. Jag kan lätt tappa bort mig när det blir för politiskt eller för tekniskt och det är väldigt mycket sådant i boken.
Jag tycker att det är ett rätt tänkbart världssenario som utspelar sig i boken. Den är inte helt overklig, även om en del är ”overkligt”, men vad vet jag egentligen? Tänker ibland att det nog är norrut som jag bör bege mig nån gång i framtiden, att det skulle kännas säkrare där än i södra Sverige/Europa.
Jag tycker så himla mycket om att David & Wilma älskar att läsa pappersböcker och att det refereras till verk och saker som händer i vår tid som har betydelse för deras tid. Lite som att det finns hopp om att vi inte gör allt onödigt, förutom att vi bla skräpar ner och det såklart påverkar framtiden till det negativa.
Jag ser fram emot att läsa fortsättningen och tänker då att jag nog kommer att behöva läsa om Hotet, för att ta igen och kanske få lite aha-det-var-så-känsla.
Tack till Raben&Sjögren för att jag fick möjligheten att läsa och recensera boken!
Kommentarer
Skicka en kommentar