Mysteriet på Ödeborgen - Kristina Ohlsson
Ellie och Walter måste hålla ihop nu. Ensamma skickas de iväg till Stormön där de ska stanna tills deras föräldrar kommer tillbaka. Men ingenting blir som de tänkt sig. Deras nya hem är en stor, gammal stenborg som döljer mörka hemligheter. Öborna varnar dem genast: Håll er borta från Ödeborgen, barn! Det pratas om gastar och spöken, men vem tror på sånt? Inte Ellie och Walter.
Men någon rycker i dörrhandtagen till deras sovrum på natten. Och i ett annat rum hänger tavlor vända mot väggen. Tavlor som föreställer fyra barn som en gång bodde i borgen och sedan försvann. Som om detta inte vore nog jagas Ellie av en svart fågel som vägrar lämna henne ifred...
När jag läste den här så tänkte jag att det skulle vara lite spännande med ett Scooby doo-slut ibland. Att man får en naturlig förklaring med att det är någon som vill skrämmas för att de vill uppnå något särskilt. För det här skulle ju kunna vara ett mysterium för Mysteriegänget. Det är en läskig borg som är hemsökt och det finns också en läskig fågel som attackerar människor eller i synnerhet Ellie.
Det är just den svarta fågeln som jag tycker är läskigast i boken. Den är inte superläskig i min mening, men det händer hela tiden något och jag vill hela tiden läsa vidare för att se vad som händer. Gillade även dialogen i boken som stundtals var riktigt rolig. Hittar ibland vissa delar, i framförallt böcker för barn och unga, som liksom stannar kvar lite extra.
Den här konversationen hade ett roligt slut som gjorde ett extra fint knäpp i mitt hjärta. Walter är på väg att gå iväg till utkikstornet och Ellie tycker inte att det är en så bra idé:
-Lägg av, sa hon. Det är väl ingen bra idé.
-Jag har slut på bra idéer, sa Walter argt. Nu vill jag pröva någon som är dålig.
Ellie log.
- Jag med, sa hon.
Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplar
Finns att köpa på bl a Bokus & Adlibris
Ellie och Walter måste hålla ihop nu. Ensamma skickas de iväg till Stormön där de ska stanna tills deras föräldrar kommer tillbaka. Men ingenting blir som de tänkt sig. Deras nya hem är en stor, gammal stenborg som döljer mörka hemligheter. Öborna varnar dem genast: Håll er borta från Ödeborgen, barn! Det pratas om gastar och spöken, men vem tror på sånt? Inte Ellie och Walter.
Men någon rycker i dörrhandtagen till deras sovrum på natten. Och i ett annat rum hänger tavlor vända mot väggen. Tavlor som föreställer fyra barn som en gång bodde i borgen och sedan försvann. Som om detta inte vore nog jagas Ellie av en svart fågel som vägrar lämna henne ifred...
När jag läste den här så tänkte jag att det skulle vara lite spännande med ett Scooby doo-slut ibland. Att man får en naturlig förklaring med att det är någon som vill skrämmas för att de vill uppnå något särskilt. För det här skulle ju kunna vara ett mysterium för Mysteriegänget. Det är en läskig borg som är hemsökt och det finns också en läskig fågel som attackerar människor eller i synnerhet Ellie.
Det är just den svarta fågeln som jag tycker är läskigast i boken. Den är inte superläskig i min mening, men det händer hela tiden något och jag vill hela tiden läsa vidare för att se vad som händer. Gillade även dialogen i boken som stundtals var riktigt rolig. Hittar ibland vissa delar, i framförallt böcker för barn och unga, som liksom stannar kvar lite extra.
Den här konversationen hade ett roligt slut som gjorde ett extra fint knäpp i mitt hjärta. Walter är på väg att gå iväg till utkikstornet och Ellie tycker inte att det är en så bra idé:
-Lägg av, sa hon. Det är väl ingen bra idé.
-Jag har slut på bra idéer, sa Walter argt. Nu vill jag pröva någon som är dålig.
Ellie log.
- Jag med, sa hon.
Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplar
Finns att köpa på bl a Bokus & Adlibris
Kommentarer
Skicka en kommentar