Sommaren - Elin Persson
Lea och
Jelena. Och en sommar som förändrade allt. När Leas pappa träffar Zofia får Lea
en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena - hon är allt
det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld
där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon
är riktade någon annanstans och sommaren utanför bara pågår.
Jag är väldigt kluven när jag har läst klart Sommaren. Elins sätt att skriva är briljant, inget snack om den saken! Språket har en speciell ton och följsamhet som tilltalar mig. Men storyn fängslar mig inte utan den tar sin tid att läsa och det är inte för att jag vill suga på karamellen och ha kvar den för njutnings skull (som det skulle kunna vara pga språket) utan det blev mer att jag fick påminna mig om att läsa den. När jag väl läser den så flyter det på, men jag har liksom ingen längtan efter att läsa ut den. Jag vill inte att Lea ska råka ut för saker som hon gör.
Jag har så svårt för Jelena och även hennes mamma, Jelena är en totalt vidrig tonåring som utnyttjar Lea till max och Jelenas mamma gör ju egentligen inte så mycket för att tygla sin dotter. Jag gissar att det är där som det mesta klämmer för mig. Får egentligen ingen bra känsla för någon av karaktärerna, kanske att Lea lyfte på slutet. Jag är mest arg för att saker kan få hålla på som de gör.
Så kluvenheten - det här är defenitivt min typ av bok men det höll ändå inte ända fram för mig. Jag gillade den men tokälskade den inte!
Tack Elin och Wahlström & Widstrand för recensionsexemplar!
Kommentarer
Skicka en kommentar