Mokadji - Den gyllene stenens kraft - Mattias Olsson
Sirius och
Erik är på väg till Egypten på en efterlängtad resa. Plötsligt störtar flyget
mitt ute i öknen och de verkar vara de enda som överlevt. De hittas medvetslösa
i vrakmassorna av en mystisk man med oförklarliga krafter. Han för dem med sig
till en underlig plats där de vaknar upp fyllda med frågor. De får veta att de
hamnat i ökenriket i landet Mokadji, det enda riket som ännu inte drabbats av
den onda härskarens mörker. Men vem är mannen med de mystiska krafterna? Hur
länge kommer de klara sig undan härskarens mörker? Kommer de någonsin komma hem
igen? Och vad döljer sig egentligen bortom ökenrikets gränser?
Det här var en riktigt bra start på en ny fantasyserie för unga. Den var spännande rakt igenom, förutom en lite segare del i mitten. Det finns en superbra karta i början på boken och den har även jättefint illustrerade bilder som får hela historien att växa lite extra.
Som vanligt med fantasy så har jag megaproblem med namn på personer, saker och ting, de är väldigt svåra i Mokadji. Jag kan verkligen inte återge speciellt många karaktärer, ställen eller förmågor utan att tjuvkika i boken, med undantag för Sirius och Erik då... Dock så störde det inte mitt läsande så mycket utan på något sätt så flöt historien på utan problem.
Jag gillar att Sirius och Erik är två vanliga killar som hamnar i ett annat rike och på något sätt så är de självklart att de ska vara där och till slut så känner även de att de ska vara där och ju längre historien går så försvinner deras minnen av deras tidigare liv. Jag är väldigt nyfiken på varför just de två blev förda till Mokadji.
Det är en riktigt spännande värld som målas upp framför mig med många spännande inslag bl a de olika förmågorna som folket i de olika delarna av världen besitter och alla de olika varelser/djur som finns ger berättelse det där lilla extra.
I början av boken har Mattias signerat och skrivit frågan - Vilken egenskap bär du inom dig? Här måste jag ta fram boken och kolla, eftersom jag inte kommer ihåg namnen. Jag gillade ju Csillogo Karkoto - att kunna frambringa föremål, den förmågan som Sirius och Erik lär sig. Men jag skulle nog gissa att Literafa skulle passa mig - att observera, tolka och förstå.
Slutet var verkligen spännande och jag önskar lite att jag inte läst boken förrän det funnits minst en del
till att hugga in på direkt efter denna!
Tack Mattias och Visto förlag för recensionsexemplar
Kommentarer
Skicka en kommentar