Om att bli lämnad kvar

Döden är inget skämt - Karl Modig

Josef är nitton år och bor i en lägenhet ihop med sina storasyskon Natascha och Alexander. Fast nu är det bara han och Natascha kvar. Han ägnar dagarna åt att skriva skämt till sin stand-up-rutin, och nätterna åt att hamna i fel säng, och pratar om vad som helst utom om Alexander. Men hyran behöver betalas och hans syster ligger bara i sängen hela dagarna, så Josef börjar jobba som resurs i skolan.
Sakta, steg för steg, tar han in det fruktansvärda som har hänt, trots att han hela tiden försöker skämta bort det.

Den är så genom hela boken som det står ovan, Josef kan inte riktigt ta in att hans bror är borta, så han försöker skämta bort det och undvika att prata om det. Eller jag tror att han inte förstår sin egen sorg riktigt för att han inte reagerar exakt som andra gör. Men det är väl det som är grejen, att alla hanterar det olika och att det bör vara ok att försöka överleva på sitt sätt. Där tycker jag att Josef och Natascha har en fin relation i allt det jobbiga, att de låter varandra göra på sitt sätt, men de får också kämpa lite för att den andra ska förstå sitt sätt. Alltså det här blir så flummigt och oförståbart! Men jag känner igen mycket i boken, allt det där hopplösa varför?? som man aldrig någonsin kommer att förstå riktigt. Men också att det trots allt kommer ljusglimtar, någon liten i taget. Man tror inte det, men de kommer.


En allavarsam, lättläst, sorglig och rolig bok. Om början var lite som Hallåvadhållerdupåmedegentligen, så blev slutet Jamenalltsåjagförstårprecisvarfördugjordesomdugjorde.
Så ta fram näsdukarna, skratta och gråt!

Tack Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget för recensionsexemplar!


Boken finns att köpa på bl a Bokus & Adlibris