Inlandsroman

De tar allt ifrån mig - Linda Jones

Hur mycket kan man offra för att få sin röst hörd?

 Frida är femton år och nybliven jägare. Hon drömmer om att gå i sin mammas fotspår: bli jaktlagets ledare och få älgblod på kängorna. Jakten är det enda som finns kvar i byn. Allt annat har tagits ifrån dem. Men när ett okänt djur dyker upp i skogen avlyser länsstyrelsen älgjakten. Den här hösten ställs allt på sin spets. I stället för en efterlängtad jakt inleds en kamp om vem som har rätt att bestämma över en annan människas liv. Förutom jakten är det Emmy, det är något med henne som inte stämmer. Och Frej med svart nagellack, varför vill han hänga med Frida?

När jag skulle sätt mig ner och skriva den här recensionen så hade jag så himla svårt att hitta något att skriva ner. Jag gillade boken supermycket, men vet inte riktigt hur jag ska skriva utan att jag spoilar hela boken. För jag vill liksom nämna så mycket, men allt det som jag tänkt skriva innebär någon form av avslöjande av hela boken, typ. Så jag skulle säga läs den, men gör det tillsammans med någon för du kommer att vilja lyfta och lufta! 
Det blir väldigt rått och argt när en hel by goes bananas när det enda de lever för kommer att tas ifrån dem. Jag känner ju lite "alltså hallååååå", det finns ju faktiskt mer att leva för än jakt. Men samtidigt så kan jag ju förstå deras identitet och livet som de lever. 
I min ungdom så bodde jag ute i skogen och det förekom jakt och jaktlag, där det kanske inte riktigt blev som i boken, men det fanns ju helt klart hierarkier och människor som man helt plötsligt inte kunde umgås med pga oegentligheter i jaktlaget. Vad vill jag säga nu då med allt det här svamlet? Ja, jag känner att boken är trovärdig, jag älskar miljöerna, passkänslan, Korsningen, jaktlagskaraktärerna och att leva mig in i boken (fick tillbaka den där speciella känslan av att hänga en kall och blöt höstdag i skogen och mota älg). Kanske skulle ha velat ha något lite mer på slutet, för jag vill ju veta hur det går för dem och speciellt Korsningen! (Tex är Korsningen Maria Hellboms Älgkungen?!!) 

Men jag kan såklart leva med hur det slutade, det finns hopp och det är alltid en skön känsla att lämnas med! 

Tack Linda och Bonnier Carlsen för recensionsexemplar!