Systerbokcirkel

Jag och min syster bokcirklar och i september och oktober har vi läst två böcker. Som Pesten och Kupé nr 6.  

Det är lite kul hur två så olika storlekar på böcker kan uppfattas så olika. Både jag och min syster tyckte att Som pesten var extremt lättläst och även fast den är på över 800 sidor så kändes det liksom inte jobbigt. Medans vi hade väldans problem att ta oss igenom Kupé nr 6 som har 200 sidor. 

Som pesten - Gillade verkligen att läsa om det politiska spelet bakom och jag är ganska övertygad om att även om det här är en fiktion så går det nog till ungefär såhär i maktens korridorer. Det är väl ändå på ett sätt bra att man inte vet hur det går till och samtidigt så skrämmande att inte veta hur makthavare spelar med människors liv, att pengar går före människors hälsa. Upplägget i boken är superbra, det är spännande mest hela tiden och den har korta stycken där man växelvis får följa livet på WHO, dess familjemedlemmar och människor som blir drabbade av pandemin på ett eller annat sätt.  
Spännande hur lik den här "pesten" är coronapandemin som drabbade världen. Det är väl iof så pandemier beter sig, men det blir liksom på ett annat sätt när nu pandemin faktiskt hände. 

Kupé nr 6 - Måste först säga att vi båda gillade filmen - sådär melankolisk, grå och ryskt vintrig. Boken fick vi aldrig riktigt något bra grepp om. Den kunde ha sina ljusa delar när jag tänkte att nu verkar det ju bli mer lovande. Men jag fick aldrig riktigt något grepp om Flickan som är på väg med tåget till Ulan bator. Dels för att hon liksom inte riktigt pratar något i boken och det är bara den vodkapimplande ryssen som orerar och är sådär allmänt otrevlig. 
Det är som att boken är skriven efter en egen upplevd resa, där man skrivit ner varenda liten detalj som man skådat från tågfönstret och vi får solens alla gula toner mellan Moskva och Ulan bator. Måste nästan räkna hur många gånger som en beskrivning av solen förekommer i boken! Ibland undrar jag hur långsamt tåget åker, då det kan vara väldigt detaljerade beskrivningar av människor som gör något när tåget åker förbi. Men det kan ju också hända att det går så långsamt. Det var många gånger som jag kände att nu är jag med på vad de gör och sen så kunde det helt plötsligt kännas som att de blivit teleporterade. För jag fattade inte riktigt vad som hände, var de inte precis i bilen/tåget och nu kartar de över en lerig åker mitt i ingenstans? 

I mina/våra ögon extremt spretig, förvirrande, ibland briljanta partier, fina miljöbeskrivningar och ibland bara massa blaj. (det är ett parti där det räknas upp en massa olika slags kvastar? Varför?) Men om du drömmer om att resa på Transsibiriska järnvägen så tror jag att du kommer att gilla boken.