Dagbok från andra världskriget

Renias dagbok - Renia Spiegel

Den 31 januari 1939 skrev en 15-årig judisk flicka de första raderna i sin dagbok. Hon hette Renia Spiegel. Renia skrev dagbok fram till den 30 juli 1942, då hon sköts av tyska soldater på gatan i den lilla staden Przemysl i Polen.

Sju månader efter hennes första dagboksnotering tågar tyskarna in i Polen och kriget är ett faktum. Successivt vävs den växande ondskan in i hennes dagliga anteckningar. Vassa och roliga beskrivningar av klasskamrater, saknaden efter modern, kärleken till pojkvännen och de darrande benen efter den första kyssen blandas med den växande insikten om att våldet kryper allt närmare och blir allt ohyggligare.

Parallellt med dagboksanteckningarna kan man i boken även följa det historiska händelseförloppet som Molotov-Ribbentrop-pakten, tyskarnas intåg i Polen, Sovjets invasion av Polen, de första deportationerna, tvångsförflyttningarna till ghettot, införandet av armbindel med Davidsstjärnan, Hitlers krigsförklaring mot Sovjet etc.

En dagbok är ju i allra högsta grad väldigt personlig och det är med lite småångest som jag faktiskt läser Renias dagbok. Man märker ju att det är en tonårings liv och tankar, då det är väldigt upp & ner, hit & dit och mycket drama. Hennes dagbok är väldigt tonårsspretig blandat med smått fantastiska texter och funderingar. Det är mycket om vardagen i skolan och saker de hittar på efter skolan. Det är också väldigt mycket om kärlek, Renias saknad efter sin älskade mamma och hennes känslor för Zygu och sina vänner. Jag pendlar nog lika mycket mellan att gilla och inte gilla Renias käresta Zygu som hon gör genom sina anteckningar. Men när sista sidan är utläst med Elisabeths (Renias syster) epilog och tack, så växer han i mina tankar. 

Det som man inte kan läsa i själva dagboken är ju hur Zygu på slutet försöker att göra allt i sin makt för att rädda de som han älskar. Han hjälper Renias lillasyster att fly och han lyckas att gömma Renia och sina föräldrar tills den där dagen i slutet på juli när någon förråder deras gömställe och alla tre blir avrättade. Zygu gömmer Renias dagbok och ser till att den är i säkert förvar tills den dagen han kan lämna över den till Renias mamma. Renias lillasyster Elisabeth har skrivit ett väldigt fint efterord, där hon berättar om allt som hände efter Renias och Zygus sista anteckningar och jag måste säga att boken har växt för mig såhär i efterhand, det är ett livsöde som stannar kvar och jag har tänkt på det väldigt mycket. 

Kan inte komma ifrån känslan att vi den 30 juli 1942 förlorade en väldigt lovande poet och författare. Det känns sorgligt men fint att vi har fått ta del utav det som Renia hann skriva. 

Tack Karin och Bokförlaget Nona för recensionsexemplar!

Finns att köpa på bla Bokus & Adlibris