Psykologen - Martin Falkman
Jag kände mig först väldigt velig om den här boken, gillade jag den eller inte? Den är lättläst även om den bitvis är rätt tung. Har till slut kommit fram till att jag tycker om boken även om jag inte är så jätteförtjust i de delarna när Henry och Johanna inleder och fortsätter sitt förhållande. Blir störd av att psykologen verkar har större problem än patienten. Blir liksom lite fel när en psykolog som skulle behöva vara patient sitter och tar emot patienter och försöker att hjälpa dem?! *spoiler* Men det är väl det som gör hela boken sen, att Henry bryter och går vidare. Jag tänker att han en dag får nån slags galen idé och säger upp sig från jobbet och blir lite lugnare och så småningom kanske också lycklig, på någon annan plats i världen eller Sverige. Han gör kanske något för att hedra sin mors minne och för att hjälpa andra människor som mår dåligt?
"Henry är trettio plus och singel. Några år tidigare har hans mamma försvunnit och han grubblar sig sjuk över vart hon har tagit vägen och varför pappan, i samband med att hon försvann, flyttade utomlands. Han börjar gräva i gamla papper och hittar läkarintyg där det står att mamman led av svår depression.
Långsamt nystas den hemska sanningen upp ...
I samma veva bokar Henry tid hos psykologen Johanna. Efter en trevande inledning bestämmer de sig för att träffas privat. De inleder ett sexuellt förhållande, styrt av Johannas märkliga fantasier och makabra rollspel. Men Henry faller allt djupare in i ett stort mörker, där tvångstankar på mamman och ångesten över att inte räcka till i den nya relationen hotar ta över hela hans existens. Kommer han någonsin hitta svaren på sina frågor – och vill han ens ha dem?"
Jag kände mig först väldigt velig om den här boken, gillade jag den eller inte? Den är lättläst även om den bitvis är rätt tung. Har till slut kommit fram till att jag tycker om boken även om jag inte är så jätteförtjust i de delarna när Henry och Johanna inleder och fortsätter sitt förhållande. Blir störd av att psykologen verkar har större problem än patienten. Blir liksom lite fel när en psykolog som skulle behöva vara patient sitter och tar emot patienter och försöker att hjälpa dem?! *spoiler* Men det är väl det som gör hela boken sen, att Henry bryter och går vidare. Jag tänker att han en dag får nån slags galen idé och säger upp sig från jobbet och blir lite lugnare och så småningom kanske också lycklig, på någon annan plats i världen eller Sverige. Han gör kanske något för att hedra sin mors minne och för att hjälpa andra människor som mår dåligt?
Tack Lava förlag och Jenny för recensionsexemplar!
Kommentarer
Skicka en kommentar