Förra veckan hade jag Det sjunger i isen av Linnéa Dunér som mitt sällskap på bussen och tunnelbanan.
Det här är en historisk roman som utspelar sig runt 1870-talet. Vi får träffa systrarna Dalin, Inez, Gertrud och Elsa, döttrar till stadens kyrkoherde. De lever ett rätt obekymrat och skyddat liv tills den dagen när allt vänds uppochner. Den där dagen när snöstormen kommer och Inez går vilse i skogen på väg hem från grannsocknen. Förtvivlat letar hela staden och familjen efter Inez men av henne syns inte ett spår. Från den dagen är inget sig likt längre.
Inez vaknar upp i en främmande stuga och inser till sin förskräckelse att det är ”demonen från Svartmyren” som är hennes räddare. Men det tar inte så lång tid innan hon ser en annan sida av demonen. Hon slits mellan den hon kallar Ulv och längtan efter sin familj.
Det är en väldigt fin bok om kärlek och om valen som man kan slitas emellan i det här som kallas livet. Val som får konsekvenser, inte bara för väljaren utan för alla runt omkring. Hur ska man välja för att inte såra någon? Är det möjligt?
Som pendlarbok så är den rätt tung och något långa kapitel som gör att man vid spännande partier måste gå och läsa klart på perrongen och vidare i rulltrappan...
Ser fram emot att läsa fortsättningen, är så nyfiken på hur det kommer att gå för Gertrud och Elsa & Inez.
Stort tack för att jag fick möjligheten att läsa och recensera din bok Linnea!
Kommentarer
Skicka en kommentar