I Sparvens klor, del 2 - Karin Söderlund Leifler
Den herrelösa samurajen Hiroshi är efterlyst för mordet på sin före detta herre, ett brott som straffas med halshuggning om han inte lyckas hitta den sanna mördaren först. Vid sin sida har han Tsukiko, en kurtisan på rymmen från nöjeskvarteren.
Men det finns personer som inte drar sig för att ta till våld för att hindra dem. Hiroshi förlorar mot en grupp beväpnade män som ska föra tillbaka Tsukiko till kurtisanhuset hon kommer från. Det sista han ser är att de för bort henne, innan han själv dras in i mörkret.
Den kvinnliga lönnmördaren Suzume, eller Sparven, har fått i uppdrag att följa efter Hiroshi. Men den till synes enkla uppgiften leder till ett möte som förändrar allt.
Del två tar direkt vid där den första slutade. Hiroshi vaknar upp ordentligt mörbultad, hos en främmande Gumma och Tsukiko är försvunnen. Såklart korsas deras vägar igen, men det blir ju inte lätt för dem på deras resa! Vi får även stifta närmare bekantskap med Suzume och hennes öde, det var fint att se hennes andra mjuka sida och inte bara lönnmördaren Sparven.
Jag har blivit väldigt förtjust i berättelsen om Hiroshi och Tsukiko! Japan har alltid haft något magiskt och lockande även om jag aldrig riktigt fått för mig att besöka landet. Tror det började med Karate Kid, även om den inte utspelar sig i Japan, men Mr Miyagi och hans sätt, hans hus och när han fixar med sina bonsaiträd lockade mig. Så jag har alltid hajat till lite extra när det varit något om Japan, men har faktiskt inte stött på något i just litteraturen. Det har väl varit själva naturen som lockat mig mest och inte det andra såsom Manga som är det som jag spontant tänkt på när man pratar om Japan och litteratur.
Jag älskar beskrivningarna utav miljöerna i boken även om de, nu när jag tänker efter, inte var lika "lockande" i den här sista delen. Men tror att det beror lite mer på att för mig är det en mörkare bok som jag tänker att den nästan bara utspelar sig sent på kvällen och om natten. Medans den första delen känns som en mer dag-bok för mig. I mörkret är ju inte mossan sådär grön som den är på dagen. Men de är ändå så himla bra miljöbeskrivningar även om det är mörkt, jag kan se miljöerna väldigt tydligt framför mig.
Nog svamlat från mig, det här är i alla fall en unik och superbra bokserie. Det enda som saknades för mig var att bli sådär berörd att jag måste sluta läsa för att inte sitta och storgråta på tåget. Annars är den helt perfekt i mina ögon.
Tack Karin för recensionsexemplar!
Finns att köpa på bla Bokus & Adlibris
Den herrelösa samurajen Hiroshi är efterlyst för mordet på sin före detta herre, ett brott som straffas med halshuggning om han inte lyckas hitta den sanna mördaren först. Vid sin sida har han Tsukiko, en kurtisan på rymmen från nöjeskvarteren.
Men det finns personer som inte drar sig för att ta till våld för att hindra dem. Hiroshi förlorar mot en grupp beväpnade män som ska föra tillbaka Tsukiko till kurtisanhuset hon kommer från. Det sista han ser är att de för bort henne, innan han själv dras in i mörkret.
Den kvinnliga lönnmördaren Suzume, eller Sparven, har fått i uppdrag att följa efter Hiroshi. Men den till synes enkla uppgiften leder till ett möte som förändrar allt.
Del två tar direkt vid där den första slutade. Hiroshi vaknar upp ordentligt mörbultad, hos en främmande Gumma och Tsukiko är försvunnen. Såklart korsas deras vägar igen, men det blir ju inte lätt för dem på deras resa! Vi får även stifta närmare bekantskap med Suzume och hennes öde, det var fint att se hennes andra mjuka sida och inte bara lönnmördaren Sparven.
Jag har blivit väldigt förtjust i berättelsen om Hiroshi och Tsukiko! Japan har alltid haft något magiskt och lockande även om jag aldrig riktigt fått för mig att besöka landet. Tror det började med Karate Kid, även om den inte utspelar sig i Japan, men Mr Miyagi och hans sätt, hans hus och när han fixar med sina bonsaiträd lockade mig. Så jag har alltid hajat till lite extra när det varit något om Japan, men har faktiskt inte stött på något i just litteraturen. Det har väl varit själva naturen som lockat mig mest och inte det andra såsom Manga som är det som jag spontant tänkt på när man pratar om Japan och litteratur.
Jag älskar beskrivningarna utav miljöerna i boken även om de, nu när jag tänker efter, inte var lika "lockande" i den här sista delen. Men tror att det beror lite mer på att för mig är det en mörkare bok som jag tänker att den nästan bara utspelar sig sent på kvällen och om natten. Medans den första delen känns som en mer dag-bok för mig. I mörkret är ju inte mossan sådär grön som den är på dagen. Men de är ändå så himla bra miljöbeskrivningar även om det är mörkt, jag kan se miljöerna väldigt tydligt framför mig.
Nog svamlat från mig, det här är i alla fall en unik och superbra bokserie. Det enda som saknades för mig var att bli sådär berörd att jag måste sluta läsa för att inte sitta och storgråta på tåget. Annars är den helt perfekt i mina ögon.
Tack Karin för recensionsexemplar!
Finns att köpa på bla Bokus & Adlibris
Åååh, så roligt att du tyckte så bra om den avslutande delen av "I Sparvens klor" också! Ja, det är nog som du skriver att det är mycket större del av berättelsen som utspelar sig på natten i den andra halvan, inklusive upplösningen 😊 Stort tack för att du läste och delar med dig av dina intryck!
SvaraRadera