Mot den glittrande sjön vid världens ände - Eowyn Ivey
Jag höll faktiskt på att lägga tillbaka den här i bokyllan, då den inte alls fångade mig under de första 100 sidorna. Hundra sidor som tog ganska många dagar att plöja igenom, men så var det något som bara gjorde att jag ändrade mitt lässätt. Det var som att jag helt plötsligt föreställde mig att det var jag som hittade alla anteckningar i en koffert på vinden och började ta till mig historien från en annan vinkel.
"Vintern 1885 leder krigshjälten överste Allen Forrester en liten grupp män på ett omöjligt uppdrag: att resa uppför Wolverinefloden och kartlägga dess vidsträckta och vilda Alaskamiljö. Bakom sig lämnar han sin nyblivna fru Sophie, gravid med deras första barn, och Forrester skriver ner sina extraordinära äventyr med hoppet att hans dagbok når henne om han inte återvänder - för vem vet vad som finns bakom flodens krök dit ingen tidigare nått.
Samtidigt, i Vancouver, drömmer Sophie om att få resa vid sin mans sida. Hon vet inte att vintern kommer att kräva lika mycket av henne som av hennes man, och att både hennes hopp och mod kommer att bli testade till bristningsgränsen. Kan hennes utforskande genom den nya fotograferingskonsten hjälpa henne att återupptäcka sin känsla för skönhet och vardagens mirakel?"
Boken bygger på dagboksutdrag, brev och bilder. Det är ingen flytande historia, så jag tycker att du ska läsa den som att du precis har öppnat en koffert full med anteckningar och dagböcker.
Tänk så himla spännande att ramla över detta på en dammig, gammal vind och bara få en massa olika bitar i en fantastisk histora. Det var förmodligen breven mellan Utställningsintendenten Joshua Sloan och Walter Forrester ( barnbarn (?) till Allens syster) som gjorde att historien vände för mig.
Till slut så gillade jag den jäääättemycket!
Tack Bazar för recensionsexemplar!
Finns att köpa på bl a Bokus & Adlibris
Kommentarer
Skicka en kommentar